Rädsla finns inte i kärleken

Mycket har skrivits om debatten om homosexualitet i tidningen Dagen. Många tårar har fällts hos alla som blivit sårade. Andra har skrattat åt pingstpastorerna. Många har förfasats. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om vad bibeln har att säga. Andra har skrivit så bra om det, inte minst Jesper Svartvik i Bibeltolkningens bakgator. Längre ned länkar jag till några av artiklarna från de senaste veckorna.

Problemet ligger hos pingstpastorerna

Tidningen Dagen har regelbundet skrivit om homosexualitet i säkert 30-40 år, i både artiklar, ledare och insändare. Det torde inte vara en hemlighet för någon var de står i frågan. Och att pingströrelsen, med dess predikanter, anser att Bibeln är tydlig med att ”utlevd homosexualitet” är synd, är inte heller förvånande för den som känner rörelsen och dess grunder.

Mitt intryck är ändå att ”frågan” inte har haft högsta prioritet under senare år. Det verkar inte så vanligt att pingstpastorer vill ta strid i frågan. Man tycks var nöjd med att den finns i bakgrunden. Vi har inte haft stora strider i frågan som motsvarar hur det kan vara bland kristna i USA. Så vad är det som nu har hänt? Tänk på att det här inte handlar om ett angrepp mot pingströrelsen eller Dagen från någon utifrån. Det startade inte, vad jag kan förstå, med ett angrepp från någon homosexuell (eller hbtq-person, men denna debatt talar om homosexualitet). Nej, det började med att pingsvännen, författaren, teologen och ledarskribenten Joel Halldorf i en ledare skrev att frågan om homosexualitet inte bör göras enbart till en bibelsynsfråga. Han förnekade senare att han vill att pingströrelsen ska förändra sin tolkning av Bibelns syn i frågan. Han vill ha ett fördjupat samtal där det inte ska handla bara om bibelsyn utan också om etik och teologi, men ”givetvis på Bibelns grund. Här krävs en djupare b­earbetning av grundläggande frågor om kön, identitet, sexualitet, begär och familj”.

Och reaktionen lät inte vänta på sig. En teolog, en pastor, 10 pastorer, 22 pastorer säger ifrån. ‘Vi måste vara tydliga! Vi får inte sväva på målet. Vi måste säga som det är, det finns absolut inte plats för homosexuella relationer i församlingen, i Guds rike, i himlen. Stopp och belägg!’ Så starka reaktioner när någon säger att vi behöver en djupare bearbetning. Så var ligger problemet? Hos pingstpastorerna menar jag. Vilka känner sig hotade? Pingstpastorerna! Hotade av hbtq-personer? Nej, av egna teologer som önskar samtal och fördjupning. Så handlar inte allt detta om rädsla? Någon ur de egna leden skriver några meningar som hotar den grund man tror sig stå på. Jag blir också bedrövad och ledsen över det som skrivits. Men samtidigt tänker jag, låt dem behålla oron och rädslan för sig själva, så kan vi fortsätta att vara frimodiga och oförfärade! Med denna frimodighet som grund vill jag ta upp några allvarliga frågor.

Varför tar de inte ansvar för frukten av deras undervisning?

‘Bibeln är tydlig. Vi har ett ansvar. Vi måste vara tydliga och säga som det är.’ Det är vad pastorerna och teologerna skriver i Dagen, med lite olika formuleringar. De talar gärna om vad bibelordet säger och hur det ska tolkas, mindre gärna om människor det berör. De försöker göra det med en ton av respekt och kärlek.

MEN de tar inte nu, eller vid något annat tillfälle, ansvar för frukten av deras undervisning, konsekvenserna för enskilda människor, familjer och samhällen (men jag kan ana att det är en av drivkrafterna för Joel Halldorf). Vi vet att den undervisning som säger att homosexuellt leverne är synd och att homosexuella måste leva i heterosexuellt äktenskap eller celibat har burit frukt. Och den frukten är inte vacker! Ångest, oro, smärta, psykisk ohälsa, suicid, splittrade familjeband, övergrepp, hat, hatbrott, våld och död. Det hjälper inte att säga att man vill vara generös och välkomnande, att man dömer synden, inte syndaren, att man tycker det är hemskt med hatbrott mot homosexuella. Även om man inte som de ortodoxa prästerna i Ryssland står i ledet bakom de skinheads som kastar sten  på Pride-paraden, eller uppmanar till hat och våld som pastorer i Uganda, så är man lika fullt ansvarig för att man med sin undervisning ger näring till okunskap, fördomar och hat.

Övertygelsen att man är säker på hur Bibeln ska tolkas måste vara stark, men om de bara tänker lite, lite på frukten, ja då kan jag inte förstå hur de kan sova gott om nätterna.

Deras ”generösa välkomnade” är inte villkorslös! Och den är farlig!

”Vi vill vara generösa i vårt välkomnande av människor samtidigt som vi är tydliga i vårt budskap” säger de 10 pingstpastorerna. Låt dig inte luras, det handlar inte om generöst välkomnande, och absolut inte villkorslöst!

Men visst är du välkommen som homosexuell. Ja, även om du lever ut din homosexualitet är du välkommen till församlingen. För att be om syndernas förlåtelse och bli upprättad. Och även om du faller i synd igen är du välkommen tillbaka, så stor är kärleken. Du kan falla i synd om och om igen, du kan ha tillfällig sex varenda helg, du är alltid välkommen tillbaka. Ja, du kan även vara gift med en person av motsatt kön och ha homosexuell kontakt med andra, och ändå vara välkommen till församlingen för att ångra dig, be om förlåtelse och få förlåtelse, om och om igen.

MEN, om du kommer ut ur garderoben, om du står för att du är den du är, om du öppet älskar en person av samma kön som du, om du älskar denne person, ni delar livet, hjälps åt, tar ansvar tillsammans, om ni ingår äktenskap inför Gud och andra människor, då lever du i synd och har ställt dig utanför Guds rike.

Hallå pastorer, detta handlar inte om generöst välkomnande! Att vara välkommen så länge du stannar i garderoben och förnekar den du är. Joel Halldorf har kommit något på spåret, pingstpastorerna behöver verkligen göra en ”djupare b­earbetning av grundläggande frågor om kön, identitet, sexualitet, begär och familj”!

Du är älskad

Nej, nu får det räcka det med fokus på vad dessa pastorer tycker.

Kära hbtq-vänner och andra! Du är älskad! Du är älskad av Gud! Med ditt kön, din sexuella läggning, din identitet, dina uttryck, din kärlek, din längtan, din lust, din passion, ditt sex, med människor du älskar! Du är älskad som den du är! Det är min övertygelse! Den övertygelsen vill jag gärna dela med dig!

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet”. 1 Joh 4:18

”Jag är en älskvärd, kreativ person, skapad till Guds avbild.
Jag ger mig själv tillåtelse att vara glad över den jag är
att älska utan rädsla för fördömanden
att skapa med fantasi
att förändra utan fruktan för framtiden
att använda mina förmågor och min kraft med ansvar
att arbeta för rättvisa och fred
och leva i sång och dans
innesluten och omsluten av Gud.

(inspirerad av ”Courage to love”
compiled by Geoffrey Duncan
The Pilgrim Press 2002)

 

PS. Allt började med att Joel Halldorf tog upp frågan i en ledare 18/3, Homosexualitet ingen regelfråga. Anders Gerdmar svarade med Guds vilja för sexualiteten. Bland flera reaktioner skrev Ludvig Ryman Vår homosexuella kärlek kränks. 2 april skrev 10 pingstpastorer Gud vill upprätta och förnya. I torsdags var de ytterligare 22 pastorer som skrev Bibeln tydlig om homosexualitet. Vill också nämna det som Mikael Karlendal skrev på sin blogg som svar på en satirisk text som delats av många på sociala medier, Men förbjuder Bibeln oss inte att äta skaldjur? Detta är några av de artiklar som skrivits.

Pride och tidningen Dagen

Stockholm Pride pågår och även jag får vara med. Jag delar glädjen och festen, jag delar oron för utvecklingen i ett antal länder, som Ryssland och Uganda, och jag delar kampen här i Sverige och internationellt. Det är stort att få vara med.

Så läser jag Elisabeth Sandlunds ledare i tidningen Dagen, ”Pridefestivalen blir allt mer av paradox. Hbtq-rörelsen i Sverige slår knut på sig själv”. Och jag kokar av vrede, men inte av solen som värmer.

Om det är någon som slår knut på sig själv så är det Elisabeth Sandlund. När ni nu uppnått så mycket ska ni väl vara nöjda? Sluta med detta Pride! Var inte så öppet glada, gå möjligen in i garderoben igen och var lite lagom glada där.

Det paradoxala att livet är en blandning av fest och allvar tycks hon inte heller förstå. Att mycket av Pride handlar om den internationella solidariteten, att andra ska få del av det vi har uppnått och att den glädjen ska komma fler till del, det verkar ha gått Sandlund förbi.

Det paradoxala att Pride ”växer år från år samtidigt som den grupp människor vars syften den avser att gynna i vårt land blir allt mindre underpriviligierad och diskriminerad” kan vara tufft att se för de som var pionjärer och kämpade i motvind, men är framförallt något att glädja sig över. Men det är klart, Sandlund tillhör ju dem som tycker illa om Pride, och det är säkert bittert att känna att dessa blir färre och färre år efter år. Så när Sandberg talat om denna paradox med Pride är det inget konstigt eller förvånade, men säkert problematisk för Sandberg och hennes vänner att behöva leva med.

Vidare kritiserar Sandlund Pride för att vara paradoxal när det gäller normkritik och att vilja vara normativ, att kräva likabehandling samtidigt som man önskar särbehandling. Dessa diskussioner är inget nytt eller märkvärdigt för de som varit med på Pride ett tag. Dessa diskussioner pågår ständigt inom hbtq-rörelsen och Pride är ett viktigt forum för detta. Att dessa diskussioner pågår ser jag som ett tecken på att vi är mitt i stora förändringar, och de är viktiga. Men tycker man inte om dessa förändringar, vilket inte Sandberg gör, då vänder man det naturligtvis mot Pride, med hoppet om att Pride ska försvinna.

Pride behövs! Världen ser inte ut som Pride park och Pride House, inte ens Sverige gör det. Fortfarande är det tufft för unga hbtq-personer att komma ut, inte minst i mindre samhällen och i en del religiösa församlingar. Vi lever i ett mycket mångfacetterat, mångreligiöst och mångkulturellt samhälle. Inte många mil från Sverige är verkligheten fruktansvärd hård för hbtq-personer.

Sandlund bekräftar än en gång att det omöjligt att förena en bibeltolkning (för det är en tolkning, det handlar inte om att ta bibelordet på allvar) som säger att ”utlevd homosexualitet står i strid med Bibelns ord och Guds vilja” med en kristen människosyn med respekt och stöd till människors olikheter och identiteter, människans okränkbara värde. Vad gör Elisabeth Sandlund och hennes vänner för att stödja unga hbtq-personer i t.ex. kristna församlingar som kämpar med att komma ut och stå för dem de är? Vad gör de för att samtala och försöka påverka kyrkor i t.ex. Ryssland, Etiopien och Uganda som deltar i och stödjer hatet och förföljelsen av hbtq-personer?

Sandlund slår verkligen knut på sig själv när hon säger att det är bra att Bildt och andra protesterar mot Ryssland och arbetar mot diskriminering, samtidigt som hon värnar och försvarar den bibeltolkning som fördömer hbtq-personer och som är en del av ideologin och bränslet bakom förföljelsen i dessa länder. Därför kokar jag av vrede över Elisabeth Sandbergs ord!

Nu ska jag sms’a ”Pride 100” till 72550 för att stödja hbtq-personer i Ryssland. Gör det du också! Hoppas Elisabeth Sandlund också gör det.

Hur hanterar Oas-rörelsen ”enkönade äktenskap”?

 

I går deltog jag tillsammans med några vänner i seminariet ”Nu får enkönade par gifta sig, hur hanterar vi det?” med Erik Johansson. Seminariet höll på i 90 minuter. Jag tänker inte redogöra för allt, utan dela lite av mina intryck och några reflektioner. Anna-Karin Caspersson har redan rapporterat på ett bra sätt i ett annat sammanhang.

Många har reagerat på att använda begreppet ”enkönade” Det ska sägas att Erik Johansson växelvis talade om enkönade och samkönade. Annars finns det mycket att säga om det. Jämför bara med andra ord, som t.ex. endimensionell, ensidig, enformig, enkelriktad, entonig, respektive samarbete, samband, samfund, samförstånd, samhörighet, samliv, sammanhang. Vilka ord vi väljer har betydelse, påverkar och säger något om våra värderingar.

Utgångspunkten för seminariet var att det är något förfärligt, ont och helt i strid med kristen tro att Svenska kyrkan har gjort det möjligt för samkönade par att vigas till äktenskap. Frågan var hur detta faktum ska hanteras.

Erik menade å ena sidan att det är en liten fråga som berör ett fåtal och fått alltför stora proportioner, samtidigt som det är fel. Han menade att slaget om äktenskapet som något exklusivt mellan man och kvinna är förlorat (i alla fall för ett tag framöver). Man ska inte lägga energi på att försöka ändra på detta, varken civilrättsligt eller när det gäller Svenska kyrkans ordning. Det viktiga är istället att som kristen fördjupa sin äktenskapssyn och förmedla till unga en positiv och fördjupad bild av äktenskapet så som Gud tänkt det.

Erik såg då ut över alla deltagare (det var fullt i salen) och konstaterade att en hel del var grånade och hade kanske varit gifta i många år, ja några i hela 30 år. Då har man en viktig uppgift att vara en förebild och förmedla till unga hur man lever i ett kristet äktenskap. Jag kunde då inte låta bli att säga att jag och min fru om någon vecka firar 30-årig bröllopsdag och jag tror och hoppas att vi kan vara en förebild och ett stöd för våra barn i deras relationer till sina respektive partner, både vår dotter som lever tillsammans med sin flickvän och våra tre andra barn med sina respektive av motsatt kön (om det nu ska vara sin viktig att ange kön). Och jag kan inte se någon som helst skillnad, det handlar om att vara en förebild och ett stöd i kärlek och samliv. Någon närmare kommentar på detta fick jag inte.

Fokus var alltså på hur man ska hantera frågan om samkönade äktenskap, inte hur man ska hantera/ bemöta människor i församlingar, i Oas-sammanhang, som älskar någon av samma kön, eller som längtar efter den kärleken. Något klart svar på det gavs inte, mer än att ett sådant samliv strider mot Bibeln, och man ska hänvisas och vägledas till att leva i celibat. Något som Erik själv har valt.

Ekumeniken och hänsynen till andra kyrkor tas alltid upp som ett argument mot Svenska kyrkans vidgade äktenskapssyn. Däremot tycks man aldrig intresserad av att se kyrkornas ansvar när det gäller den utbredda homofobin, förföljelsen och våldet mot hbt-personer i t.ex. Etiopien, Uganda och Ryssland. Erik berörde kort den spända relationen mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan. Genom att han är internationell missionssekreterare i EFS är han väl insatt i frågan. Han är kritisk mot Mekane Yesus-kyrkan, som han tycker slår för hårt och brett, och inte har en genomtänkt syn på homosexualitet. Jag uppskattade detta, men undrar samtidigt om Erik, EFS, Oas och andra anser det vara av vikt att samtala och försöka påverka kristna i andra länder att se hur deras hållning ger bränsle till homofobi och hatbrott.

Under seminariet ställd jag en fråga till. Nyligen läst jag en bok från amerikansk pingstsammanhang där två pingstvänner samtalar om det är möjligt att i församlingen acceptera och stödja två personer av samma kön som väljer att leva tillsammans. Den ene argumenterar utifrån när Gud säger ”Det är inte gott att mannen är ensam”. Det är inte bra med påtvingad ”ensamhet” för människan, och kyrkan har ju ändrat uppfattning och accepterar mer och mer att frånskilda gifter om sig. Detta görs ju för att inte människor ska tvingas till att leva ensamma. Skulle man inte på samma sätt kunna acceptera och stödja samkönade par, säger denne pingstvän i boken, och detsamma frågade jag Erik. Nej, detta kunde han inte gå med på. Snarare menade han att kyrkorna har gett efter för mycket när det gäller omgifte.

Min reflektion på detta var, och jag blev inte motsagd, att det tydligen är lättare att hålla på sina principer när det gäller att samkönade relationer är fel än att omgifte är fel eftersom homosexuella är en sådan liten minoritet, så dem kan man ha eller mista. Medans skilsmässor är så vanliga idag, även inom Oas-sammanhang, att det inte är möjligt att vara lika hård. Det skulle man förlora för mycket på. En liten minoritet är lättare att köra över. Tala om att exkludera människor. Vad är det för människosyn?

Att man får lite sämre goodwill i samhället pga sin inställning om samkönade relationer och äktenskap anser man nog inte att man förlorar lika mycket på. Snarare tycks det bekräfta att man har rätt, att man står för sanningen och vågar gå mot strömmen.

Jag vill bara tillägga att jämförelsen mellan frågan om skilsmässor/omgifte och samkönade relationer inte är helt rättvis. Samkönade relationer, sexualitet/homosexualitet handlar på ett helt annat sätt om den enskildes identitet. Exkluderandet slår därför mycket hårdare. Men om man förstår det inom Oas tvivlar jag på.

Till sist vill jag säga att Erik Johansson hade en sympatisk framtoning, han är insatt i ämnet och har utifrån sin bibeltolkning jobbat mycket med dessa frågor. Han tycktes också uppskatta mina frågor, och verkade mera störd över de som förfasade sig över den hemska utvecklingen i kyrka och samhälle. Jag skulle gärna samtala vidare med Erik om tillfälle gavs. Jag fick också möjlighet att efteråt rekommendera honom boken ”Torn: Rescuing the Gospel from the Gays-vs.-Christians Debate” av Justin Lee.

Kindle Paperwhite – läsplatta i ljus och mörker

Jag skrev tidigare om olika läsplattor som jag har erfarenhet av och lovade att återkomma när jag fått tag på en Kindle Paperwhite. För en vecka sedan kom den jag beställt på eBay.

Redan när den första Kindle kom 2007 var jag väldigt sugen på en. Mest önskade jag att den skulle komma till Sverige officiellt. Att importera en kändes inte motiverat. Jag hade redan använt mig av Amazon och handlat vanliga böcker, väntat och hoppats slippa tull och moms.

Som jag sagt tidigare skaffade jag en Cybook Opus för några år sedan. När iPad kom köpte jag den, inte i första hand för att läsa e-böcker. Jag var skeptisk till att läsa böcker på en lcd-skärm. Det gick trots allt riktigt bra, iPad har flera olika bra appar förutom iBooks. Och med Bluefire Reader kan man enkelt låna e-böcker. Så under en period läste jag e-böcker enbart på iPad. En av de bästa apparna är Kindle-appen. Det är enkelt köpa från Amazon, som är en fantastisk e-bokhandel med bra priser. Naturligtvis inte på svenska, men jag har köpt en del e-böcker på Amazon. För en tid sedan fick jag tag på en Kindle med keyboard på Tradera till ett mycket bra pris. Att gå tillbaka till en läsplatta med e-ink var riktigt skönt. Det är trots allt lite tröttande för ögonen att läsa på iPad under längre stunder. Genom Amazons Whispersync synkas läsningen mellan dina olika enheter, som t.ex. mellan Kindle och iPad, så det är bara att fortsätta på en enhet där du slutade läsa på den andra. Det är mycket enkelt att konvertera EPUB till MOBI och att lägga in på Kindle. Den Kindle jag fick tag på hade dessutom 3G, vilken betyder att man utan kostnad kan köpa böcker och synka med sitt bibliotek på Amazon över 3G utan extra kostnad. Riktigt bra!

Jag blev med andra ord riktigt förtjust i Kindle, så när Kindle Paperwhite presenterades bestämde jag mig direkt. Jag förhandsbokade en med wifi på eBay (finns även med 3G). Lite förseningar blev det, men för en vecka sedan kom den till slut. Har använt den mycket under denna vecka, så jag kan ge mina första omdömen.

Kindle Paperwhite är smidig och lätt att hålla i handen. Den är snabb att bläddra i, reagerar direkt. Touchfunktionen fungerar utmärkt, vilket är nödvändigt då det inte finns några andra knappar är en på/av-knapp. Den har inbyggd belysning, men det är alltså fortfarande e-ink. Alltså ingen skärm som lyser och därför inte tröttande för ögonen. Ljuset leds ned på texten. Det är lätt att ändra på ljusstyrkan, men det går inte att stänga av den helt. Med belysningen är detta en läsplatta som går lika bra att använda i solljus som i mörker. Här slår den klart både vanliga böcker och iPad.

Kindle har ett eget format för e-böcker, AZW, alltså inte EPUB. Däremot kan man lägga in MOBI-böcker. Med gratisprogrammet Calibre är det lätt att konvertera EPUB till MOBI och lägga in den i Kindle. Det går också att e-posta filen till den unika adress som din Kindle har. Är man uppkopplad med wifi ligger den strax på din Kindle. Jag har inte haft några problem med att konvertera de svenska e-böcker som jag köpt. Däremot kan man inte läsa lånade e-böcker på Kindle eftersom de är EPUB med DRM-kryptering. Det kan vara bra att veta att om du köper e-böcker på Amazon i AZW-format, går de faktiskt att konvertera till EPUB. Man kan också skicka andra filer till Kindle, såsom Word-dokument och pdf.

Det är mycket lätt att markera text. Man drar med fingret över det man vill markera och när man släpper kommer alternativen Share, Add note Higlight eller More. Förutom att markera text kannan alltså göra anteckningar, dela på Facebook och Twitter, få en ordförklaring eller översättning, eller Wikipedia-förklaring. Med Whispersync görs backup i bakgrunden och synkas alla dina bokmärken, markeringar och anteckningar. Om du vill fortsätta att läsa på iPad, iPhone eller dator är det bara att fortsätta där du slutade och allt följer med. Med en wifi-modell fungerar detta naturligtvis vara när du är uppkopplad på ett nätverk.

Du kan välja att se Popular higlights på e-böcker du köpt på Amazon. Då syns svaga markeringar av text och att t.ex. 35 personer har markerat den texten. Tycker man det är störande är det enkelt att välja bort.

En ny funktion är X-ray, vilket finns på nyare e-böcker från Amazon. Man kan då få en lista över t.ex. karaktärer, platser och ämnen i boken. I en graf ser man var och hur ofta de nämns och man kan få en lista och hoppa direkt till de ställen i boken som personen nämns.

Kindle Paperwhite kan förutom att ange hur långt du kommit i boken också ange hur många minuter du har att läsa klart innevarande kapitel respektive hela boken. Den räknar ut utifrån  hur fort du läser.

Kindle Paperwhite har fler pixlar än tidigare modeller och bättre kontrast, alltså ännu behagligare att läsa än tidigare. Batteritiden säga vara upp till 8 veckor vid en halvtimmes läsning med belysningen på 10. För mig som läser mer per dag och i sammanhang då jag behöver mer ljus kanske jag måste ladda en gång per vecka, men det är knappas något problem.

En nackdel med Kindle är att du inte kan läsa böcker du lånat på svenska bibliotek. Undantaget detta, men vilket för många naturligtvis är avgörande, tycker jag att Kindle Paperwhite är den bästa läsplattan för tillfället.

Ipad är fantastisk, och med nya iPad mini har det blivit mycket enklare och smidigare att läsa e-böcker. Men läser du mycket och länge är det skönare att läsa på en läsplatta med e-ink. Därför läser jag nu helst e-böcker på Kindle Paperwhite och använder iPad till allt annat.

Vill till sist säga att jag läser fortfarande och gärna inbundna pappersböcker. Däremot har jag mycket svårt för pocketböcker. Minimalt typsnitt som man inte kan ändra på själv, dåligt tryck och bedrövlig kontrast! Jag tycker att pocketboken är alldeles för dyr med tanke på vilken bedrövlig produkt det är 🙂

Kobo Mini – en läsplatta som sticker ut som liten

Jag skrev för någon månad sedan om några olika läsplattor. Sedan dess har jag provat ännu en, Kobo Mini. Den sticker ut med sin storlek. Den är den minsta läsplattan med e-ink på marknaden. Den har en 5″ skärm, väger bara 134 fram och är 102 x 133 x 10 mm. Den har touch-skärm och wifi och man kan läsa e-böcker lånade på svenska bibliotek.

Kobo har också något alldeles eget med det de kallar Reading Life, som håller reda på dina läsvanor, ger dig olika former av ”rewards” ju mer du läser, ju oftare, ju fler böcker, vid olika tider på dygnet osv. Det finns också möjlighet att dela på Facebook.

Kobo mini är snabbare och bättre än t.ex. Cybook Opus och äldre Kindle, men inte riktigt lika snabb som Sonys nya. Men vill man ha en liten läsplatta som man kan ha med i fickan är den oslagbar. Är du intresserad kan du söka på Tradera, jag har lagt upp en där 🙂

Upptäck läsplattan!

Fler än jag har nog under flera år väntat på att det ska bli fart på eboks-försäljning i Sverige, och att läsplattorna ska få större spridning. Det förvånar knappast de som känner mig att jag tidigt skaffade en läsplatta. Och visst, jag erkänner att jag är svag för den digitala tekniken. Men det som fascinerar mest med läsplattan är snarare kombinationen av gamla hederliga böcker och modern teknik. En läsplatta har en mycket speciell teknik med elektroniskt bläck, e-ink. När den avancerade datorn har formerat texten på en sida behövs ingen ström för att behålla skärmens bild och inget ljus strålar ut från skärmen. Det är vilsamt för ögonen att läsa, som en vanlig bok eller snarare bättre. Man behöver belysning för att läsa men å andra sidan är det inga problem att läsa i solsken. Man kan välja typsnitt och storlek på texten. När man använt läsplatta en teg är det ganska irriterande att ta fram en pocketbok, som små bokstäver och bedrövligt tryck.

Det har varit trögt med eböcker på svenska, men i år har det kommit igång på allvar. Priserna är för höga, bl.a. beroende på att eböcker än så länge inte omfattas av den lägre bokmomsen. Eböcker går att låna på bibliotek, men hur det ska gå till framöver utreds och diskuteras.

Min första läsplatta var en Cybook Opus, liten , lätt och smidig läsplatta. Den har inte wifi och inte touch, som man måste lägga in eböcker med hjälp av datorn. Lite tröga knappar när man bläddrar irriterar. Nu köpte jag den för några år sedan, så den kan vara uppdaterad, men det låter jag vara osagt.

Franska Bookeenligger bakom Cybook. Adlibris har ett samarbete och den läsplatta de säljer under namnet Letto tror jag är en Cybook Odyssey. Den har touch, wifi och är kopplad till Adlibris. Just nu har Adlibris ett mycket bra pris på Letto, 1095:- http://www.adlibris.com/se/productereader.aspx?isbn=0777777789

Så här ser Letto ut:

iPad skaffade jag inte i första hand för att den kan användas till att läsa böcker. Jag var skeptisk, men tycker det har gått förvånansvärt bra att läsa böcker på den. Den har många fördelar, snabb bläddring, fantastiskt skärm, bilder i färg, möjligheter till eböcker med både film och ljud osv. Men när jag läser länge, vilket jag ofta gör, blir jag trött i ögonen.

Jag har länge drömt om en Kindle med sin koppling till enormt stora ebokhandeln Amazon. På iPad har jag länge använt Kindle-appen och tycket den är riktigt bra. jag handlar mycket på Amazon, de har bra priser på eböcker. För en tid sedan slog jag till och köpte en begagnad Kindle Keyboard 3G på Tradera. Den har inte touch, men en skapligt tangentbord. Kindles 3G är speciell, den är inbyggd och man behöver inget abonnemang. Amazon har avtal med olika operatörer, så det är gratis att koppla upp sig på Amazon, handla och ladda ned böcker. Fungerar mycket bra. Låsningen till Amazon är speciell. Epub fungerar inte på den, däremot Mobi. Med gratis-programmet Calibre är det lätt att konvertera icke drm-skyddade epub till mobi, Man mailar sedan filen till en personlig epostadress och så har man eboken på sin Kindle. Inte så komplicerat.

För en tid sedan kom Sony med en ny läsplatta,  PRS-T2, en uppdatering av T1. Många har blivit besvikna på att det inte hänt så mycket nytt och att den har ganska dyr. Men den är trots allt intressant och trevlig för oss svenskar. Den har touch och wifi. Den går att dela på Facebook och Evernote. Man kan spara texter och hemsidor på Evernote på datorn och sedan få tillgång till det på läsplattan. Den är liten, lätt och snabb. Med den inbyggda webläsaren kan man handla direkt på olika ebokhandlare och även långa eböcker direkt på plattan. Mycket trevligt.

 

Nook, som gör fina läsplattor, först med en läsplatta med inbyggd belysning, så att man kan läsa även i mörker. Nook Simple Touch Glowlight. Det är fortfarande inte en skärm som lyser, utan ljuset riktas mot texten. Alltså inte tröttande som en dator, mobil eller tabletskärm. I oktober kommer Kobo med sin version, Kobo Glo. Och nästa vecka kommer Kindle Paperwhite också med belysning. De har alla touch och wifi. Kindle har också en version med 3G. Kindle ska ha en fantastiskt bra batteritid, även när man använder belysningen. Den har också en mycket vitare skärm än alla de andra, som är mer grå. Kindle Paperwhite verkar mycket lovande. När jag fått tag på en ska jag berätta mer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns fler och fler läsplattor att välja på, men inte så många tillgängliga i Sverige. Den svenska marknaden är liten, men man kan inte bara skylla på det. Sverige har hållit sig framme när det gäller teknisk utveckling, men inte inom detta område. Adlibris satsning på Letto är ett föredöme och bådar gott.

Även med de allra enklaste läsplattorna märker man fördelarna gentemot vanliga böcker. Att kunna lägga in många bokmärken, göra noteringar, välja textstorlek och inte minst att kunna söka i boken. Och att bära med sig nästan hur många böcker som helst i en liten platta på 150-200gr. Varför inte upptäcka läsplattan?